Skrikande bebis – Susanna Jungblom

Susanna Jungblom

Skrikande bebis

Godmorgon!

Eller idag vet jag inte om jag ska kalla det för en “god” morgon. Jag är nämligen så trött att jag känner att jag vill spy rakt ut. I natt har varit natten från helvetet och vi var vakna med en gallskrikandes liten pojke igår hela kvällen till halv 1. Sen till slut somnade han faktiskt och sov till 6. Men sen började gallskrikandet igen. Ingenting jag gör fungerar och M har åkt till jobbet. Trött som tusan och vill inget hellre än att Filip ska somna om för både hans och min skull. Men efter en timmas försök så orkade jag inte mer och gav upp.

Nu sitter vi nere i vardagsrummet och ser på barntv, vilket är det enda som får han att vara tyst och fokuserad på något annat än skriket. Jag förstår inte vad det är för fel. Han verkar inte vara sjuk eller ha ont någonstans, han verkar bara vara väldigt trött, men vägrar ändå att sova… Hmm. Det är ett mysterium det här med barn.

Jag är i vanliga fall en väldigt tålmodig mamma och jag har aldrig blivit arg på Filip för att han skriker, vilket jag har sett väldigt många föräldrar bli. Det är ju inte hans fel att han är ledsen, det är ju antagligen någonting som han inte har det bra med och behöver bara sin mammas och pappas tröst. Jag gör allt för min lilla prins för att han ska ha det bra, men idag för första gången sen han föddes så kände jag mig fullständigt hjälplös och tålamodet bara försvann ur mig och tårarna bara sprutade på mig också. Jag tror att Filip kände av att jag blev ledsen, för det var då han blev tyst och började fokusera på tvn istället..

Jag hoppas att vi kan få en lugn morgon nu och att han somnar skönt i sin säng sen efter lunch. Gör han det så ska jag definitivt passa på att sova själv så att mitt tålamod och glada humör kommer tillbaka. <3

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
susannajungblom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Johanna

    Åh det är så jobbigt när man inte förstår vad de vill, både för dem och för oss föräldrar. Det gör ju så ont i mamma-hjärtat att se sin lilla älskling ledsen.

  2. Ditte

    Så här är det då och då med barn. Man vet inte vad som är fel eller ont. Tänder kanske? Men att ge lite alvedon kan lindra och hjälpa, precis som Aaa skrev. Den erfarenheten har jag också.
    Ett barn skriker vanligtvis inte för nöjes skull…
    Hoppas det blev bättre.

  3. Rebecca

    Åh, min sambo har åkt till fjällen med jobbet och jag är ensam med lilleman som inte är nöjd med något… Inget duger! Jag brukar också ha sjukt med tålamod, men när man provat allt och lite till så känner man sig så otillräcklig! :/ men det kan väl bara bli bättre! Haha 🙂

  4. Aaa

    Jag minns att jag någon gång har varit i samma situation med ett större barn som inte är bebis men som ännu inte kan prata och då gav jag honom en Alvedon på vinst och förlust (tänderna? begynnande förkylning, ont i skallen/halsen?) och det hjälpte faktiskt, och kom inte tillbaka.

  5. Sophie

    Usch ja, får tårar i ögonen när jag läser om din morgon. Kommer ihåg hur det känns. Spelar ingen roll vad man gör och ännu jobbigare blir det när barnet ännu inte lärt sig prata och kan berätta vad det är. Man känner sig så hjälplös och usel. Men hoppas resten av dagen blir en härlig dag för er båda. 🙂

  6. Elin Dahlström

    Usch va tufft.. mim hade kolik som bebis så jag förstår att det är utmattande, vad än skriket beror på. Idag kan hon skrika så eller bara vara väldigt missnöjd med allt några dagar när hon får tänder. Det kan inte vara något sånt på gång? Styrkekramar!

  7. Angelicasvarld

    Men gumman, va jobbigt!! Jag kommer ihåg hur det var och hur hjälplös man kände sig…inte roligt alls.

    Jag har inget super tips men gör bara det du gör…låt han fokusera på annat och för hoppningsvis så slocknar han i knät på dig så kan du också få slumra till lite!

    Hoppas du trots allt får en härlig fredag och helg!
    Kram Angelica