När vi byggde huset så hade jag två måsten. Det ena var att jag ville bo vid en sjö och det andra var att vi skulle ha badkar inomhus. Vi bor precis vid en sjö som vi trodde att vi kunde få bada i, men när vi hade signerat kontrakt på tomten så fick vi veta att sjön som låg vid vårt hus var en dricksvatten-sjö och därmed inte lov att bada i. Men eftersom jag har världens bästa man och han visste att det var viktigt för mig att kunna bada på somrarna så köpte han en pool istället. Sjö eller pool - same, same, det fungerade självklart lika bra att ha en pool för min del såklart.

Inne har vi tre badrum och i vårt masterbad så har vi självklart ett badkar! Jag vet seriöst inte vad jag hade gjort utan badkar och pool. Det kan mycket väl vara så att jag var en fisk i mitt tidigare liv!

Det finns nog ingenting som är så avkopplande som att sätta på lugn musik, sända massa levande ljus, tappa upp ett badmed massa väldoftande badskum, lägga ansiktsmask och en inpackning i håret och sen luta sig tillbaka och bara njuta av lugnet. Love it!

Hoppas ni haft en underbar Valborg!

Kramkram <3

Att jag är en riktig klumpeduns kommer nog inte som en chockerande nyhet för många. Vissa dagar går det helt okej, men andra dagar så kan det verkligen gå helt åt skogen för mig. Om dagen börjar med att jag är klumpig så fortsätter det med det ena efter det andra och idag var en sån dag då allt gick snett.

Jag har klämt mig, tappat mobilen, trillat, snubblat, spillt, you name it. Ofta när jag är trött så blir det så här och det är som att det inte finns någon gräns på hur klumpig man får lov att vara på en dag.

Efter lunch så ville jag baka en kaka, så då tänkte jag köra på ett säkert kort och göra en kladdkaka som jag har gjort så många gånger förr. Jag kan receptet utantill så då kunde jag ju omöjligt klanta mig! Eller...?

Receptet på min kladdkaka kan ni hitta HÄR.

Phu, smeten blev bra, så då var det bara att sätta in kakan i ugnen. Under tiden som vi väntade så gick vi och lekte med barnen och när klockan ringde så gick jag till ugnen och upptäckte att det luktade bränt! Vad fasen?! Självklart hade jag råkat sätta på varmluft och översta lagret på kakan var mörkt och kakan som skulle vara kladdig blev istället torr. Vilken nedtur.. Menmen, den kanske smakade gott ändå? Så jag hällde på lite florsocker för att dölja det brända och så dukade jag fram.

Kakan var inte så tokig, trots att den var lite torr. Men så frågade min man om han kunde få mer grädde och självklart skulle jag gå och hämta det! Men vad händer då? Jooooo självklart lyckas jag på något konstigt vänster att välta ner hela bunken med grädde ner på golvet så att det sprutade grädde över hela golvet, vitrinskåpen, på mattan och upp på väggen! Herregud, hur ska denna dagen sluta?

Vi tänkte att vi skulle byta lakan i sovrummen och bada så att man får krypa ner ren och fräsch i nybäddade sängar sen när det är läggdags. Sen när pojkarna sover så ska jag och M fortsätta se på en serie på Netflix som är rätt så bra faktiskt - the 100 heter den. Om ni gillade serien "Lost" så kan jag nästan garantera att ni gillar the 100 eftersom dom påminner rätt så mycket om varandra.

Vi ska duka upp med massa frukt och popcorn och ha en riktigt mysig lördagskväll och det kan faktiskt hända att jag till och med fuskar lite grann och lyxar till det med en chokladbit eller två! ;)

Ska vi har fler barn eller räcker det med dom två miraklena vi har? Hade ni frågat mig för några månader sen så hade jag sagt att det räcker med två, men nu, 8 månader efter att Oskar föddes så känner jag lite annorlunda.

Höggravid vs. dagsformen.

Nu är, som sagt, Oskar 8 månader gammal och det var ungefär när Filip var så här gammal som vi började diskutera om vi skulle skaffa ett till barn eller inte. Det verkar som att det är någon gravidlängtan man (eller i alla fall jag) kommer in i vid den här tiden. När magen och kroppen helt och hållet ställt om sig och man börjar komma tillbaka till sig själv, ja då börjar man längta efter den stora magen igen. Så vad tänker vi om fler barn? Två barn är verkligen perfekt på många sätt och vis. Det är så lagom på något sätt och vi har det så bra tillsammans, min och min mans kärlek för varandra har bara växt sig starkare och vi känner att vi har tid och pengar för att ta hand om våra barn på bästa tänkbara sätt. Det känns perfekt helt enkelt. Men, tanken på att den här babyprioden är över nu känns fruktansvärt jobbig. Min bror och hans tjej väntar en liten bebis och då börjar såklart alla dessa känslor komma tillbaka. Vi gav bort lite bebiskläder till dom och det var såklart superkul att dom får kläder till sitt lilla mirakel, men det var samtidigt väldigt känsloladdat och sorgligt för min del. Vadå, ska vi inte ha bebis mer? Är det över nu? Är vi klara så här? Kommer vi aldrig få fler barn? Tanken känns jobbig och i och med att jag känner så här så vill jag aldrig säga aldrig. Vi får helt enkelt se med tiden hur det känns, rätt som det är så kanske jag känner mig klar med bebistiden och att två barn passar oss och våran familj alldeles utmärkt. Men jag tänker aldrig vara helt bestämd på att det räcker så här. Jag menar, jag är bara 27 år och vi har många år framför oss. Känns det bra och naturligt för oss att skaffa fler barn i framtiden så finns det ju fortfarande möjlighet till det. Så alla bebiskläder i strl 50 kommer jag inte ge bort, utan favoriterna sparar vi ifall, ifall, ifall...

Mina tre pojkar, mitt liv, mitt allt, min perfekta lilla familj. <3