Komplikation under operationen – Susanna Jungblom

Susanna Jungblom

Komplikation under operationen

Godmorgon,

Gårdagen var en av dom tuffaste dagarna i mitt liv. Det som skulle vara en enkel operation blev mer komplicerad och istället för att vi skulle få komma hem efter några timmar så har vi fått stanna över natten. Men jag ska ta det från början…

Dagen innan operationen så hade Filip lite svårt för att sova och han ville prata om vad som skulle hända på sjukhuset. På morgonen verkade det mer som att han tyckte att det skulle bli kul och var stolt över att få duscha med pappa och var jätteglad när vi åkte iväg till sjukhuset. Så jag tror ändå att vi förberett honom på bästa möjliga sätt. Hoppas jag.

Vi kom till Ahus sjukhus vid 09.30 för att ta ett blodprov och sen skriva in Filip på sjukhuset.

Vi satte Emlaplåster på armar och händer för att det inte skulle göra ont när dom stack in kanylen. Att ta blodprov i fingret var inte heller någon höjdare, men eftersom man fick en belöning efteråt så gick gråten över rätt så fort.

Det var  några barn framför Filip så vi fick vänta en liten stund. Han fick ju inte äta någonting eller dricka eftersom han skulle opereras så han hade inte så jättemycket energi, men att ligga i pappas famn och se på Netflix på telefonen gick alldeles utmärkt tills det “äntligen” var dags..

Det var inte lätt för mig och M att förbereda Filip inför operationen. Man vill ju inte berätta för mycket eftersom det kan skrämma honom, men man vill ju samtidigt inte låta honom vara helt ovetande om vad som skulle hända med honom. Vi valde att berätta att vi skulle spendera några timmar på sjukhuset och att han skulle få sova lite grann. Pappa skulle få bli med honom in och sova hos honom och så skulle dom snälla läkarna hjälpa honom med hans hals. Efteråt skulle han få presenter eftersom han är så duktig.

Jag fick vänta utanför operationssalen då det bara var en av oss föräldrar som fick följa med in. M är den starka av oss och klarade av att bita ihop och hålla om när han somnade in.

Sen var det bara att vänta…..

Operationen tar i vanliga fall 1 timma och när vi hade väntat i 90 minuter så blev vi så nervösa och oroliga att vi gick tillbaka till avdelningen för att höra hur det gick. Han var fortfarande inne på operation och vi fick besked om att fortsätta vänta..

2 timmar hade gått när dom ringde oss och när vi såg läkarna stå och vänta på oss så kändes det som att hjärtat hoppade ur min kropp. Vad var det som hade hänt? Varför fick vi inte träffa Filip?

Läkarna tog in oss i ett rum och sa först och främst att Filip var okej. Men.. det hade blivit komplikationer under operationen och vanligtvis förlorar ett barn 40 ml blod under operationen men Filip hade förlorat 150ml. Underläkaren som hade opererat hade fått ställa sig tillbaka och låta överläkaren ta över för att stoppa blödningen. Därför tog operationen så lång tid…

Jag bröt ihop av sorg, men samtidigt av lättnad att han låg på uppvaknandet och att vi snart skulle få hålla om honom igen.

Han var väldigt slapp efter att ha legat under narkos så länge och när han väl vaknade så skrek han rakt ut av smärta. Det gjorde ont i hela kroppen av att se honom ha så ont, men som tur var så var personalen otroligt snabba och gav honom morfin som hjälpte fort. Det var dock inte kul att se honom få så starka mediciner…

Efter några timmar vaknade han till och då kom läkarna och sa att han skulle få stanna kvar över natten. I vanliga fall får man åka hem efter några timmar, men eftersom Filip hade så mycket blödning under operationen så ville dom ha kvar honom på övervakning över natten.

Han hade inte ont längre och började piggna till så sjuksystern frågade om han ville ha en glass. Det ville han.

Som tur var så hade min pappa åkt från Sverige för att komma och ta hand om Oskar så att både jag och M kunde få vara hos Filip och fokusera på att rå om honom. Dock var det bara en av oss som fick sova över så M fick stanna och jag åkte hem senare på kvällen och sov hemma.

På morgonen pratade jag med Oskar som saknade sin storebror. Han ville se bilder på honom och frågade när han skulle komma hem. Det var sorgligt att se, men samtidigt värmer det mitt hjärta att bröderna älskar varandra så starkt.

Nu har jag precis kommit tillbaka till sjukhuset igen och idag verkar Filip må bättre och orkar vara i lekrummet och leka lite grann.

Han har tagit ett blodprov idag idag och tydligen så har han en hög infektion i kroppen vilket gör att han kanske måste stanna här en natt till. Han vill inte prata och verkar tycka att det känns obekvämt i halsen. Inte konstigt när dom har tagit bort halsmandlar, “falska manldar” och klippt tungbandet. Stackars liten.

Denna dagen går oavsett till att rå om våran älskling och så får vi hålla tummarna på att han får komma hem till sin lillebror i eftermiddag.

Tack för alla kärleksfulla hälsningar, det uppskattas mer än vad ni tror. Kram till er alla, vi hörs lite senare under dagen..

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
susannajungblom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.