Efter operationen – Susanna Jungblom

Susanna Jungblom

Efter operationen

Jag sa nog inte det imorses men denna natten var fruktansvärt jobbig för Filip. Bara någon timma efter att han somnat så vaknade han och skrek av smärtor. Han hade så ont att han vägrade att ta sin medicin. Till slut fick vi han att ta medicinen och klappade honom till sömns. Någon timma senare var det samma sak igen. Det var som att medicinen vi hade hemma inte räckte till… Det var fruktansvärt att se honom lida så som han gjorde och både jag och M satt ledsna och försökte trösta våran lilla älskling som hade så ont. Till slut fick vi ta upp honom till vardagsrummet så att han kunde vakna till så vi kunde prata med honom, vi insåg att det inte var någon idé att försöka ge honom medicin i halvvaket tillstånd. Det finns nämligen två olika typer av mediciner i Norge som man kan ge till barn, paracett och ibux. Paracetten kan man ge i rumpan så den är inga problem, men den hjälper heller inte så mycket som man skulle önska och därför behöver man komplettera med Ibux och den måste man svälja, antingen i rinnande form eller ta en tablett som smälter på tungan.

Efter att Filip hade vaknat till så lyckades vi få honom att svälja medicinen och någon timma senare kunde vi lägga honom igen. Sen satte vi alarm på 03.00 så att vi kunde fylla på medicinen så att han inte skulle få ont igen. 05.45 traskade Oskar in i sovrummet och ville gå upp. Denna natten var minst sagt en dålig natt för oss, speciellt för mig som fick gå upp med Oskar 😉

Men, men, så är det att ha barn. Vissa dagar/nätter är jobbigare än andra och det är helt enkelt bara att acceptera och gilla läget.

Filip har för det mesta varit inomhus och vilat dom senaste dagarna och idag klättrade han nästan på väggarna och ville ut. Så då kom jag på den smarta idén att ta fram motorcyklarna ur källaren så att vi kunde leka med dom. Eftersom han sitter och kör så rör han sig ju inte så mycket så det är en perfekt lek att starta med.

Han sken upp på sin motorcykel och det var skönt att se honom leka igen, även fast han vill hålla sin mun stängd så ser han ändå lycklig ut med ett sött leende på läpparna.

Jag och M satte oss på gräsmattan och pratade och höll koll på pojkarna medan dom körde omkring på lekplatsen. Det kändes oerhört skönt även för oss att få komma ut och lufta lite grann.

För er som undrar hur det går för den stora pojken i familjen så har han fått ännu ondare i ryggen igen. Nu har det onda i svanskotan flyttat sig längre upp i ryggen och det känns som att det bara blir värre och värre för varje dag som går. Han har fått tid hos specialist i slutet av september och några av er frågade varför vi inte går privat och det är för att det inte finns någon specialist som tar emot privat. Han har redan gjort alla undersökningar man kan göra när han låg på sjukhuset, röntgen, MR och massvis av undersökningar, men ingen läkare kunde lista ut var problemet låg. Så därför måste vi vänta på specialist. Tro mig, hade det varit en möjlighet att betala någon för hjälp så hade vi självklart gjort det.. Det är inte kul när dom man älskar har ont…

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
susannajungblom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.