Frånvarande föräldrar? – Susanna Jungblom

Susanna Jungblom

Annons

Frånvarande föräldrar?

Godmorgon,

Vi sov gott i natt, men av någon konstig anledning så vaknade Oskar redan klockan 05.00. Det har han inte gjort sen han var liten så stackars M fick nog en chock när han var tvungen att gå upp så tidigt. Tyvärr väckte lilleman Filip också så pojkarna var uppe allihopa medan jag sov vidare lite till.

Det är en sak som jag är så tacksam över i min och min mans förhållande. Han gör saker för mig hela tiden, ni vet sånna där småsaker som man inte lägger märke till när han gör, men om han inte hade gjort det så hade det varit jobbigt. Jag tar verkligen inte min mans handlingar för givet eftersom jag hör så mycket om andra förhållanden där det antingen är bråk om vem som gör vad, eller att mannen aldrig ställer upp. I våran familj har vi lyckats lära känna varandra och gör helt enkelt det den andra personen tycker är jobbigt.

Och nu när jag är gravid så ser han alltid till att jag får sova så mycket som jag behöver, han kontrollerar alltid så att jag har ätit okej, han tar hand om barnen utan att ens tveka och ja, allt bara går på automatik. Det är verkligen som att han känner av vad jag behöver och så ser han till att göra så att jag ska må så bra som möjligt.

Skryt, skryt, skryt, jag antar att jag bara är så jäkla tacksam helt enkelt och vet inte helt hur jag ska kunna tacka honom för allt han gör för lilla mig.

Men trots allt detta så vet jag att jag klarar mig själv när jag behöver. Tro det eller ej, men jag är också en superwoman, så när jag blir ifrågasatt hur jag ska klara mig utan min man nu på vardagarna när han ska pendla till Norge så blir jag lite less. Jag har alltså fått en och annan kommentar angående hur detta ska gå då jag verkar vara så beroende av min man och jag kan i och för sig förstå hur en del tänker, men samtidigt så är jag inte helt lost utan honom heller.

Vi har valt att bo på den plats som gör oss som mest lyckliga i en stad som vi vet kommer att vara den bästa för våra barn att växa upp i. Barnen är det absolut viktigaste för oss. Sen kommer ekonomin. Vi har en viss levnadsstandard som vi är vana vid och som vi tyvärr inte har lust att ändra på. Som många av er vet är lönerna i Sverige och Norge inte jämförbara och därför har vi valt att fortsätta jobba i Norge. Både jag och min man kommer att göra det. Nu däremot kommer jag att vara hemma tills bebisen i magen har blivit tillräckligt stor för att börja i förskolan. Och när den tiden är kommen så blir det mycket att pussla med. Jag kommer dock inte att jobba 100% för att få ihop logistiken. M kommer att jobba fulltid, men har möjlighet att vara hemma i helgerna. Eftersom att han pluggar vid sidan av är detta en optimal lösning då han kan fokusera fullt ut på studier och jobb när han är i Norge och så kan han komma hem och ha fullt fokus på barnen och mig när han är hemma i helgerna. Detta är en lösning som passar oss perfekt, både för familjen och ekonomiskt.

Att jag sen får påståenden om att min man kommer att vara en frånvarande pappa tycker jag är helt absurt! Är alla föräldrar som pendlar frånvarande föräldrar eller gäller detta bara oss? Jag, personligen, känner mängder av föräldrar som tvingas att pendla på grund av sin jobbsituation. Jag jobbar ju som flygvärdinna och var ofta borta från hemmet – påverkade detta mina barn negativt? Jag menar inte det. Alla mina tusentals kollegor med barn, är deras barn också påverkade? Det känns bara löjligt att behöva försvara då det inte är ett alternativ för många, utan för dom flesta är pendlingen ett måste för att få ihop ekonomin och sin jobbsituation.

Alingsås, speciellt, är en stad med många pendlare då många önskar att bo här, men tyvärr inte har möjlighet att skaffa jobb. Så då blir pendling det enda alternativet.

Detta är sista gången jag kommer att försvara våran situation. Vi har valt att göra så här för att det 1 är bäst för våra barn och 2 är bäst för oss ekonomiskt.

Så nu hoppas jag att ni förstår hur vi tänker angående pendlingen och vårt val av boende. Och nu hörni är det inte många dagar kvar innan vi sticker från Norge och bor i Sverige på heltid. Jippiiiii!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
susannajungblom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sabina

    Hej på dig!
    Man ska alltid göra som man själv vill och man märker vad som funkar för ens egen familj!
    Jag har i två år veckopendlat från Svergie för att jobba i Norge. Vi har tre barn 5,4 och 2,5 och det har gått hur bra som helst! Föräldrarna och barnen anpassar sig så lätt efter hur man bygger upp sin livssituation. Sen kan man få hinder på vägen och få ändra planerna och då gör man det också:) All lycka till er! Ni verkar va en go familj! Kram!

    1. susannajungblom
      susannajungblom

      Så skönt att höra att det fungerar fint för er 🙂 Men det är ju som du säger, man anpassar sig lätt efter livssituationen <3 Kram på dig

  2. Jenny

    Att “barnen är det viktigaste för oss” köper jag inte riktigt när ni väljer ett liv där ni båda, på sikt, kommer vara mer ifrån än tillsammans med era barn. För mig är det absolut mest värdefulla att jag får spendera så mycket tid jag fysiskt kan med mina barn. Jag hade aldrig, aldrig valt mer pengar på kontot än kvalitetstid med mina barn- det är nog där du och jag är olika.

  3. Maja S

    Tänk att folk ska tycka en massa.
    Det är ni som familj som ska få det att funka. Hur ni gör är liksom ert val ❤️

  4. Pernilla Johansson

    Tråkigt att du fått dessa kommentarer. Ni gör ju vad ni vill och vad som passar er bäst. Du och barnen kan ju prata med M varje dag och det finns ju skype, facetime eller vad de heter så man ser varandra. Ser med spänning fram emot era flyttvloggar om det kommer att komma.

    1. susannajungblom
      susannajungblom

      Ja precis. ❤️ så kul att höra för nu är det alldeles strax dags för flytt! 😉

  5. fanny s

    Alla familjer har sina svårigheter och härligheter! Ingen idé att jämföra sig och klanka ned på andra. Ni gör självklart vad ni tror är bäst för just er! Och även om barnen inte träffar sin pappa i veckorna så är de ju nu närmre mormor och morfar, vilka såklart också är viktiga personer i deras liv! Tycker inte ni ska behöva försvara er! Låter som ett bra upplägg tycker jag!

    Jag och min man har gjort tvärtom, vi jobbar båda deltid och är hemma mycket med barnen. Det gör ju att vi har mindre pengar att röra oss med. Det är lätt att säga att “pengar är inte allt”, men det är tufft emellanåt och klart att mer pengar hade underlättat på många sätt! Men vi fick välja på två situationer där båda hade sina för- och nackdelar och vi valde denna och har gjort så bra vi kan och vad vi tror är bäst för vår familj just nu, men våra barn och våra är arbetssituationer.

    Stort lycka till nu med flytten, ska bli så roligt att följa! Jag ser fram emot att ni berättar lite om hur ni upplever skillnader mellan Sverige och Norge vad gäller förskolor, vården för barn osv. Lär ju bli en ny upplevelse att ha tredje barnet i ett annat land!

    1. susannajungblom
      susannajungblom

      Jo exakt, visst är det så. Man får helt enkelt göra det som känns bäst för var och en. Alla är vi olika och det är väl tur det 🙂 ❤️

  6. Mikaela

    Gud vad jag känner igen mig i de du skriver. Jag e hemma med barnen just nu. Och sambon jobbar, han är den enda med den kompetens han har på sitt jobb. Så tyvärr inte så lätt att vara ledig alla gånger och ibland övertid. Men han ger mig också tiden till att komma iväg och träna. Sluta en timme tidigare för att jag ska få jobba nån gång ibland när jag känner för de. Och all tid han har hemma spenderar han med barnen. Ute o leker, läser sagor osv. Men ändå är han en frånvarande pappa för att vi kan behöva barnvakt ibland om de e möten eller så.

Annons