Första lämningen – Susanna Jungblom

Susanna Jungblom

Första lämningen

Godmorgon, 

Idag hade jag full kontroll på morgonen. Dagen innan hade jag lagt fram kläder som barnen skulle ha på sig, packat deras ryggsäckar med regnkläder, inneskor och allt annat som skulle vara med. Sen satte jag väckarklockan på 07.00.

06.10 vaknade Oskar så efter att ha legat och dragit lite på mig så gick jag upp. Först gjorde jag iordning mig själv och sen när jag var färdig så gick jag och väckte Filip klockan 07.00

Vi åt frukost tillsammans och pratade om hur hans första riktiga dag på skolan skulle gå till. Han var spänd och förväntansfull och jag likaså. Efter att vi ätit klädde han på sig, gick på toa och borstade tänderna och sen sa vi hejdå till pappa och lillebror.

Klockan 08.00 var vi på skolan och där sa jag hejdå och gick hem igen. Nemas problemas!

Sen var det dags för pojke nr 2. Jag tog fram frukost och så satte jag mig tillsammans med Oskar och pratade om hur hans dag på förskolan skulle gå till idag för idag skulle ju vi prova att jag skulle gå iväg en sväng. Han verkade inte gilla idén utan ville att jag skulle vara med honom hela dagen, så som jag var igår. Så jag sa att vi får se hur vi gör när vi kommer dit.

Samma rutin gjordes nu, åt frukost, klädde på oss kläder, kissade och borstade tänderna och sen sa vi hejdå till pappa och tog en promenad till förskolan.

09.00 sa vi hej till fröknarna och dom andra barnen. Här var det inte heller några som helst problem utan Oskar satte sig och lekte och jag kunde hålla mig lite på avstånd. Sen hade dom samling och efter det skulle dom gå ut och då frågade fröken om vi inte skulle prova att jag gick iväg en stund. Oskar var inte helt nöjd först, men sen när dom kom ut och började leka med vatten så var det okej att jag gick.

Nu är klockan 11.00 och jag kom precis hem och här släppte allt för mig. All nervositet och oro för hur det ska gå för barnen exploderade och tårarna började rinna. Jag vet att dom har det bra och att dom klarar sig fint, men samtidigt har jag ingen kontroll och det känns inte bra. Jag har varit med pojkarna hela våren och sommaren och nu ska vi plötsligt vara ifrån varandra på vardagarna. Det är tufft. Men förmodligen är det värre för mig som förälder än vad det är för mina barn. Dom kommer ju få träffa massa nya kompisar och jag är övertygad om att dom har jättekul när dom är där. Men det är den här första tiden när allt är nytt som känns lite jobbig för mig… Men det går över.

 

Så nu börjar väntan och som tur är så är jag inte ensam. Jag har ju min älskling hemma som är sjukskriven med sin brutna fot. Så jag får helt enkelt ta hand om honom och se till att han har det så bra som han kan.

Och om 3 timmar ska jag gå och hämta barnen igen och då hoppas jag att jag får höra om deras dag och att dom har haft det superbra och längtar till att få komma tillbaka imorgon,. Vi håller tummarna att det blir så i alla fall!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
susannajungblom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.