Snart trebarnsmamma – Susanna Jungblom

Susanna Jungblom

Snart trebarnsmamma

Godmorgon,

Jag kan inte låta bli att bli lite nervös över att vi snart är tre barn i familjen. Jag som äntligen börjar känna att jag har kontroll och bra rutiner med dom två goingar som jag har.

Filip är snart 6 och Oskar är nu 4 år och jag vet exakt hur deras personligheter är och hur dom fungerar. Ibland är det nästan svårt att tro att dom är bröder eftersom dom är så otroligt olika i deras sätt att vara.

Min äldste son är en funderare. Han är en rätt så försiktig kille som har starka känslor och visar dom gärna. Under den senaste tiden har han börjat prata mycket om vad han funderar på och delar gärna med sig av sina tankar och det är väldigt spännande att få sitta och lyssna på vad han har att säga. Ibland är det helt vanliga vardagskonversationer vi har, men det dyker också upp djupare samtal som ibland kan sluta i tårar för att det han känner är så starkt. Det behöver inte betyda att han är ledsen, bara känslig.

Han tycker det är väldigt roligt med skolan och tycker det är kul att lära sig nya grejer och detta har även visat sig hemma där han lyssnar, hjälper till och tar ansvar. Han har växt till sig och det märks att han blivit äldre och jag måste säga att jag är oerhört stolt över hur han är och har utvecklats som person.

Oskar, minstingen i familjen, är en helt annan individ med ett helt annat sätt att vara. Han är inte känslig alls utan snarare bestämd och har lättare för att bli arg eller glad. Han är som jag var när jag var liten, antingen eller. Han är mer okontrollerad och man kan aldrig vara helt säker på vart man har honom för hans humör bestämmer han själv över och det är svårt att påverka. Däremot har vi lärt oss att hantera hur han är och för det mesta är han en liten solstråle som smittar hela rummet med sin härliga energi.

Han ser upp till sin storebror väldigt mycket och eftersom Filip sköter sig väldigt bra så gör även Oskar det. Han klär på sig själv, han plockar undan efter sig och gör vad han kan för att hjälpa till att underlätta vardagen här hemma. Och det bästa av allt är ju att han redan visar en enorm kärlek för den lilla bebisen i magen. Att han själv ska få bli storebror är stort för honom.

Att få vara gravid under en period i livet då mina andra barn är relativt stora har varit en underbar tid där vi har fått längta och uppleva graviditeten tillsammans. När jag väntade Oskar så var ju Filip bara ett år och förstod inte riktigt vad som skulle hända. Men nu är pojkarna så stora att dom kan glädjas på samma sätt som jag och M. Det är häftigt och jag är så glad att dom också får vara med om det här.

Men jag har en sak som oroar mig en aning och det är om kärleken räcker till för en till? Jag känner en så oerhört stark och obeskrivlig kärlek för båda mina barn. Dom betyder exakt lika mycket för mig och jag kan inte föreställa mig ett liv utan dom. Men frågan är om man kommer känna lika starkt för bebisen? Har jag mer plats i hjärtat? Så som jag känner nu så har jag det, men samtidigt så funderar jag på hur mycket man klarar av och kommer jag verkligen räcka till?

Den frågan kommer snart besvaras vare sig jag vill eller inte för nu är det bara ca 50 dagar kvar… och sen är vi 5 i vår älskade lilla familj. <3

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
susannajungblom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Maria

    Tror inte att de kommer vara några problem med kärlek till dina barn, det har man oavsett hur många..jag älskar alla mina 8 lika mycket och även våran 9 som inte är född än, som är beräknad till sista okt.