Det fina med årstiderna

Hur fint är det inte med hösten just nu? Alla löven som ändrat färg och fallit ner på marken. Det ser så magiskt vackert ut och det är ju sånna här höstdagar som gör att man uppskattar alla årstider så mycket. Vi var ju inne på att flytta till Spanien innan vi till slut bestämde oss för Sverige, men det tror jag seriöst att vi hade ångrat då man säkerligen skulle sakna vinterhalvåret om man aldrig fick uppleva det.
"Lilla magen" i vecka 37. När man tänker efter så är det ju helt sjukt att magen kommer vara borta inom endast några få veckor. Även fast jag längtar ihjäl mig efter bebisen så blir det ändå på sätt och vis lite småsorgligt att gravidmagen snart kommer vara ett minne blott...
Inte bara jag, utan även pojkarna verkar må bra av att få vara ute i den friska luften. Det lustiga med barnen är att dom har sån energi, trots att dom varit en hel dag i skolan och lekt. På eftermiddagarna är dom alltid supergoa mot mig och vi har alltid väldigt kul tillsammans. Oavsett om vi hittar på någonting ute, eller om vi bara går hem och hänger. Jag kan ju erkänna att jag var lite orolig i starten när M skulle börja pendla till Norge och jag skulle vara ensam på vardagarna, men jag måste säga att det går över all förväntan. Det är som att barnen skärper till sig lite extra när vi är själva och det är nästan aldrig något gnäll från deras sida måndag-fredag. Det kan däremot komma när vi är två föräldrar för då slappnar dom kanske mer av, plus att dom bråkar lite grann om sin pappas uppmärksamhet.
Det är ju några som har frågat mig hur det går för mig att vara så mycket själv med barnen och det kan jag tala om för er att det går alldeles utmärkt. Det enda som är jobbigt för mig är att jag saknar M såklart, men när vi väl ses så blir våran tid tillsammans mer innehållsrik och maxad, vilket har gett oss en extra glöd i förhållandet. Att få sakna och längta tror jag bara är bra och man måste försöka se det positiva i livet istället för att gräva ner sig i det som är mindre bra.
Vardagarna rullar liksom bara på och nu är det ju faktiskt snart helg igen. Denna veckan har gått ofattbart fort faktiskt och nu är det inte många timmar kvar tills jag får träffa min man igen. Barnens pappa, min själsfrände och bästa vän. Det blir bra det.

Gillar

Kommentarer