Ett år sen

Godmorgon,

För exakt ett år sen så var det väldigt mycket som hände i mitt liv som jag inte kunde berätta för någon. Att hålla på hemligheten för omvärlden att man är gravid dom första veckorna är svårt. I alla fall för mig som pratar om allt med familj och närmsta vänner.
På bilden ovan satt vi och fikade med min mormor och jag satt och tänkte på hur lycklig jag var och att jag ville berätta för henne att jag var gravid. Men så ville jag inte berätta förrän det hade gått längre tid så att vi var mer säkra på att det inte skulle hända något hemskt. Man kan nästan se på bilden att jag sitter och håller på något som jag helst bara skulle vilja skrika ut. En lite speciell känsla det där. Som tur är så gick ju allting bra och jag kunde berätta några veckor senare även för mormor.
Under samma tid så var vi och fick en visning av våran lägenhet som vi hade köpt. Bara några få månader senare skulle vi få flytta in och jag minns det som om det vore igår när vi fick gå ut på terassen och se ut över den fina utsikten.
Det känns som att det var en evighet sen, samtidigt som att det känns som om det vore igår. Det där med tiden är så svårt att sätta fingret på.

Idag är det torsdag och oroligheterna kring Coronaviruset blir ju bara värre och värre. Själv har jag fått en enorm ångest över hela situationen. Samtidigt som man tänker att vi måste fortsätta leva som vanligt och inte bli rädda så är det ju väldigt svårt när man ser hur världen reagerar. Skolor stängs, flygen stoppas och folk börjar hamstra torrvaror på Ica. Jag är inte så orolig för att bli smittad själv, men jag är rädd och orolig för mina barn och även dom äldre. Just nu vill jag bara att M ska komma hem från Norge så att jag inte behöver vara ensam i det här.. Tack och lov att det är fredag redan imorgon.

Hur känner ni med allt det här? Har ni förberett er? Stannar ni inne? Vad gör ni för att minska riskerna att bli smittade?

Kram på er alla, var rädda om er!

Gillar

Kommentarer

Marika
,
Adam är så söt, får man fråga vad han väger?
Sofie
,
Är mammaledig med en liten tjej på tre månader, vågar inte hitta på särskilt mycket med henne, går ut på promenader som vanligt men har slutat ta med henne in i mataffärer o så. Väldigt tråkigt att bli såpass isolerad o mest sitta i lägenheten men försöker tänka att det mest är för mig det är tråkigt, hon har det ju så bra i sitt babygym o med våra sångstunder osv ☺️
susannajungblom
,
A förstår att du håller dig så mycket inne som möjligt nu under dessa tider.. Men samtidigt får man inte bli för hysterisk tror jag <3 Kram på er
susannajungblom
,
Tack! Senaste vägningen så var han 5660g <3