Mammapoliser håll i er!

Godmorgon,

I natt kom Filip in till oss och var ledsen mitt i natten. Jag antar att han drömt något läskigt och hade svårt att somna om. Till slut somnade han och vi andra likaså. Klockan 06.00 var det andra killens tur att vakna, men han hade inga planer på att sova mer. "Mammaaa, jag är hungrig!! Jag vill äta!"

Har han bestämt sig så har han. Skulle vilja påstå att jag känner igen hans beteende :)

Så nu sitter vi här i soffan, jag med datorn och Oskar jämte mig med en tallrik full av allt han pekat på i kylen, vindruvor, päron, melon och yoghurt.

Dom senaste dagarna har varit kamerafria för min del så när jag slog upp datorn och skulle börja blogga så fick jag svårt att komma på om vad.
Så jag satt och började rensa datorn på bilder, organiserade och la över på dropbox och så lykades jag hitta några bilder som jag inte publicerat. Perfekt, då bloggar jag om dom!
Min pappa och min äldste son. Dom har något alldeles speciellt ihop och deras relation till varandra är någonting som bara dom två förstår sig på. Bästa vänner är dom i varje fall och det gör mig så lycklig att veta att dom två passar så bra ihop. Det är så synd att vi bor så långt ifrån varandra, men snart om inte allt för länge så kommer vi bo närmare, äntligen.
Ja, varför inte prata lite om barnens matrutiner. Nu alla mammapoliser, håll i hatten! Mina barn är relativt kräsna när det kommer till mat och äter när dom vill och vad dom vill. I princip. Tyvärr har det blivit så att dom äter under sina egna villkor. Man kunde ju då tänka sig att det skulle vara perfekt när det är matbuffé och dom kan äta i princip vad dom önskar därifrån, men tyvärr inte. Utan då är det tidspunkten vi äter på som inte duger för dom två små prinsarna.

När det kommer till mat så ska man framför allt ha tur, eller ge dom det dom önskar att äta exakt när dom önskar att äta det för då äter dom i alla fall. Annars så är det ofta att dom sitter och pillar i maten och har dom bestämt sig för att inte äta så tar det tid att få i dom, om man ens får i dom någonting alls. Till slut ger man upp och när middagen är färdig, ja då vill dom ha.

Vi har börjat bli hårdare när det kommer till matrutiner och förklarat att vi inte tänker slänga maten som serveras och att det är den dom får äta. Om dom inte äter upp maten så får dom heller inget annat senare.

Filip har förstått och försöker förklara för Oskar och senaste igår så sa han "Oskar, äter du inte det nu så får du inget annat till kvällsmat sen". Förståndig kille, hoppas han kan lära sin lillebror.

Nu på semestern kommer det såklart bli lite andra matrutiner igen med många gosaker och en del glass, Känns dock alltid som att man har någonting att skylla på för att inte behöva vara för sträng mot sina barn.
Det är förövrigt någonting som jag får mest kommentarer på. Mitt sätt att vara som mamma, saker som jag gör fel eller saker som andra mammor stör sig på att jag gör för mina barn. För mig är det helt ofattbart att man kan hoppa på en annan mamma eller tycka till om hur hon gör med sina barn. Alla familjer är olika, alla har olika utgångspunkt med olika behov, ändå verkar det som att mammapoliserna verkar tro att dom vet bäst. Varför är det egentligen så?

Jag VET att jag är den mamman som vet bäst när det kommer till mina egna barn, men jag kan ärligt erkänna att jag inte har en aning om hur jag skulle göra med någon annans barn för det vet dens mamma bäst.

Att vara mamma är ett ständigt utvecklande, både när det kommer till kunskaper om sina egna barn och även när det kommer till personligt utvecklande. Jag lär mig nya saker varje dag när det kommer till mammalivet och det är sånt som jag lär mig utav erfarenhet och personliga upplevelser i min egen familj. Inte saker som jag lär mig för att en annan mamma sagt att jag gjort fel.

Alla kommentarer som är påhoppande om mitt sätt att vara har jag börjat radera. Det hör inte hit.

Jag gör så gott jag kan med det jag har och det viktigaste måste väl ändå att jag älskar mina barn gränslöst, mer än så kan man inte kräva av oss mammor för vi alla gör bara så gott vi kan. Inte sant?

Gillar

Kommentarer