Så länge jag lever

Godmorgon!

Nu börjar det hända grejer med lilla Adam vill jag lova. Han har blivit en riktigt stor liten krabat som är väldigt nyfiken på livet. Han har börjat röra sig mer och rätt vad det är nu så börjar han helt säkert krypa. Han har börjat att dra ihop benen och puta upp med rumpan och sen rullar han runt och lyckas ta sig från A till B när han har ställt in siktet på något spännande.
När jag tog denna bilden så fick jag en liten backflash och fick för mig att han var väldigt lik både Filip och Oskar och var tvungen att klicka bak i arkivet för att se. Och jo visst är han lik sina bröder i samma ålder!
Oskar, har alltid varit en vild liten sötnos!
Och Filip, något lugnare, men samtidigt lite busig.

Det är precis det här jag älskar med bloggen. Att jag har arkiv från 2014 när Filip bara var några månader gammal. Vilken lycka att ha så många fina minnen sparade som man sedan kan gå tillbaka och se på och glädjas över. Tiden innan jag hade bloggen är nästan glömt då jag inte har bilder eller text sparat någonstans. Så därför känner jag att dom där tankarna som jag har haft på att sluta blogga kan jag bara sluta med, för om jag känner mig själv rätt så kommer min blogg finnas på ett eller annat sätt så länge som jag lever.

Gillar

Kommentarer

Maria
,
Man ser i Adam att han har drag från båda sina bröder.
susannajungblom
,
Eller hur 😊