Utvecklingssamtal

Godmorgon,

Idag ska vi jobba halvdag eftersom att vi ska till skolan på utvecklingssamtal klockan 12 för att prata med Filip och hans lärare om hur första tiden i skolan har varit. Det ska bli så sjukt spännande att få höra hur han haft det och hur framtiden kommer att bli. Tänk att mitt lilla pyre som en gång var så liten har växt upp och blivit så stor. Det är helt otroligt och jag är så jäkla stolt över honom!!
Det är ju det här man lever för, att få se sina barn växa upp och bli små självständiga individer. Eller, nu måste jag rätta mig här, inte helt självständig får vi hoppas eftersom jag önskar att han ska behöva mig lite grann i alla fall under hela livet.

Härom dagen såg jag på ett program där det var en tjej som pratade just om dom olika perioderna som man har i sitt liv och det fick mig att inse hur mycket det stämmer in på mig själv och att det förmodligen kommer att bli likadant för mig med mina barn. Nämligen att man är väldigt beroende av sina föräldrar när man är liten, men sen växer man upp och tror att man är "vuxen" i tonåren och ska klara allting själv. Då är man mer självständig än någonsin och till slut flyttar man hemifrån och håller mer avstånd från föräldrarna än man någonsin gjort tidigare. Förhoppningsvis bor man kvar i samma stad, men om man ska jämföra med mitt eget liv så flyttade jag till och med till ett annat land. Det är först när man själv blivit förälder som man känner ett behov av sina egna föräldrar igen. Den självständigheten som man haft under tonåren och sitt tidiga vuxna liv försvinner och man får en hemlängtan som aldrig förr. Detta verkar stämma in på dom flesta och för min del längtade jag så efter mina föräldrar att vi flyttade från landet vi bott dom senaste 13 åren för att få komma närmare dom. Nu har vi en minst lika tight relation som vi hade när jag växte upp innan jag blev tonåring, fast på ett annat sätt. Det är intressant det där när man tänker på det och min situation verkar inte vara unik på något som helst sätt, utan den här modellen verkar stämma in på dom flesta.

Förmodligen kommer det bli samma sak med mina barn så nu försöker jag njuta så mycket jag bara kan av att barnen är beroende av mig och vill vara hos mig så mycket dom kan, samtidigt som dom lär sig massor och får utvecklas i skolan.

Livet.
  • Filip

Gillar

Kommentarer